Problem med självkänslan
Så gott som alla offer för syskonmisshandel får en varaktigt låg självkänsla som de tenderar att bära med sig genom hela livet. När vuxna misshandlar barn, visar forskning att de utsatta barnen känner sig oönskade, oälskade, otillräckliga och underlägsna andra personer. De barn som har utsatts för syskonmisshandel upplever samma sak. De kan också känna en inre hjälplöshet som gör att de upplever att de saknar förmåga att lösa uppkomna problem eller att de saknar de färdigheter som krävs för att skapa sig den framtid som de vill ha. Känslan av vanmakt kan vara så överväldigande att offret blir i det närmaste apatisk för lång tid framåt. Det är tillika vanligt att överlevare fortsätter att anklaga sig själva för den genomlidna misshandeln i barndomen, trots att det då inte fanns något de hade kunnat göra för att stoppa den.
Syskonmisshandeln leder som sagt många gånger till en mycket dålig självkänsla. Speciellt de som utsatts för sexuell syskonmisshandel tenderar att i vuxen ålder känna sig värdelösa i kombination med känslor av skam och skuld. Det hänger troligtvis ihop med att de skuldbelägger sig själva för det som hänt, trots att det inte fanns något de hade kunnat göra för att avstyra det hela. Detta är särskilt vanligt i de fall där föräldrarna påstår att de sexuella övergreppen från syskonet är offrets eget fel. Det kan i sin tur resultera i att överlevarna avstår från all sexuell kontakt överhuvudtaget eller att de blir promiskuösa.
Försenad emotionell utveckling och social kompetens
Det är också vanligt att barn som utsätts för syskonmisshandel får en försenad emotionell utveckling. Det är nämligen så att den känslomässiga utvecklingen avstannar hos barn som utsätts för trauman. Ibland varar tillståndet långt upp i vuxen ålder, kanske hela livet. Eftersom mognadsnivån avstannat får det till följd att offren beter sig oansvarigt, barnsligt, egoistiskt och naivt även i vuxen ålder och att offren dessutom får problem med sin impulskontroll. Offren visar dessutom prov på omdömeslöshet och kan vidare få svårt att förstå vad som förväntas av dem på till exempel ett arbete. Då de ofta inte heller kräver tillräckligt mycket av sig själva på grund av den dåliga självkänslan, kan även det i sin tur kan leda till svårigheter att klara av ett jobb.
De kan också få svårt att läsa av andra människor, bedöma deras sinnestillstånd på ett korrekt sätt och att se igenom deras avsikter. Allt dessa brister påverkar den sociala kompetensen och förmågan att interagera med andra på ett positivt sätt. Det är inte heller ovanligt att offret dessutom börjar behandla andra barn som det själv blir behandlat. Detta beteende uppmuntras för övrigt ofta av förövararen, vilket leder till att offret blir ännu mer ensamt.
Att drabbas av syskonmisshandel innebär alltså att offren inte får möjlighet att bygga upp sin sociala förmåga som andra barn. De utvecklar istället känslan av att inte ha något värde och kan få ångestattacker och svårigheter med att lita på andra människor.
Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.
Helén
Ni får gärna kommentera, men var snälla och gör det med respekt och gott omdöme.
Källor:
Bok: Perilous rivalry av Vernon R. Wiehe, Teresa Herring, 1991
Bok: Sibling abuse av Vernon R. Wiehe, 1997
https://varjelitenbit.wordpress.com/2012/12/04/social-traning-for-barn/
https://posttraumatiskstress.com/psykisk-misshandel-och-barn/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Inl%C3%A4rd_hj%C3%A4lpl%C3%B6shet
© Helén Varenius – text och foto