Den starka känslan av förlägenhet, skam och skuld som omger de här övergreppen leder även ofta till att många överlevare inte längre minns de sexuella kränkningar de utsatts för i barndomen av ett annat syskon.
Det mest tabubelagda inom syskonmisshandel är när pojkar utsätter sina bröder för sexuella kränkningar.
Amerikanska forskare tror att sexuella övergrepp bland syskon är mer utbrett än både fysisk och psykisk syskonmisshandel. Men denna förmodan kan bero på att offer för sexuella övergrepp oftare tenderar att söka hjälp än de som utsatts för psykisk och fysisk syskonmisshandel. De motstridiga budskapen som ofta omger fysiska och psykiska kränkningar kan också göra det extra svårt för offret att avgöra huruvida misshandel verkligen har ägt rum och det i sin tur resulterar i att de mer sällan ber om hjälp.
När det gäller sexuell syskonmisshandel, brukar de flesta barn inte slå tillbaka. Men i de fall de gör det eller säger nej, demonstrerar de sin rätt att freda sig och det i sin tur kan leda till att övergreppen faktiskt upphör. Det vanligaste sättet för barn att reagera är istället att låtsas sova. Andra sätt att reagera är helt enkelt att underkasta sig kränkningarna. De yngsta offren kanske inte ens förstår eller är medvetna om vad som händer när de involveras i sina äldre syskons sexuella lekar. Det är förmodligen först flera år senare när de inser fakta, som de känner skam och skuld för sitt eget agerande, trots att de faktiskt inte haft något val.
Sexuell nyfikenhet bland barn är fullt normalt. Men var går gränsen mellan nyfikenhet och övergrepp?
I de fall båda barnen är mycket små och i ungefär samma ålder, finns det ofta en naturlig nyfikenhet mellan de olika könen. En tre år gammal pojke kan till exempel undra varför hans lillasyster inte har en penis. Detta är helt normalt. Ibland kan pojkar och flickor i förskoleåldern också dra ner sina byxor och visa varandra hur de ser ut. Även detta är ett normalt beteende.
Men om en tonårspojke istället tittar på sin femåriga lillasyster medan hon håller på att förändras och undrar hur det skulle kännas att röra vid henne, då är detta ett kränkande beteende.
Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.
Helén
Källa:
Bok: Perilous rivalry av Vernon R. Wiehe, Teresa Herring, 1991
Bok: Sibling abuse av Vernon R. Wiehe, 1997
Ni får gärna kommentera, men var snälla och gör det med respekt och gott omdöme.
© Helén Varenius – text och foto