Det skall påpekas att ett barn som är utsatt för syskonmisshandel inte behöver uppvisa alla nedanstående tecken. Det räcker med ett av dem, men många gånger uppvisar barnet flera tecken samtidigt.
- Att barnet alltid försöker att undvika sitt syskon.
- Att barnet får beteendeförändringar. Förändringarna i barnets personlighet kan ske så snabbt som på bara någon vecka och är varaktiga.
- Att barnet utvecklar sömnlöshet.
- Att barnet utvecklar mörkrädsla och plötsligt börjar få mardrömmar.
- Att barnet förändrar sina matvanor.
- Att barnet börjar agera ut misshandeln i sina lekar.
- Att barnet börjar uppträda på ett sexuellt olämpligt sätt.
- Att syskonens roller är fastställda på ett sådant sätt att ett av barnen alltid är angriparen och det andra, offret.
- Att brutaliteten eller våldet mellan syskonen eskalerar över tid.
- Den misshandlade barnet är oftast ledset och försöker prata med någon om sin nedstämdhet, men kan inte på grund av att förövaren alltid finns i närheten.
- Att barnet börjar misshandla ett husdjur, ett yngre syskon eller andra barn.
- Att barnet får plötsliga gråtattacker utan synbar anledning och beter sig allmänt ängsligt.
- Att barnet är rädd för saker som inte skrämmer andra barn
- Att barnet blir sängvätare
- Att barnet får ett destruktivt eller ej socialt accepterat beteende.
- Att barnet får svårigheter med kamratrelationer.
- Att barnet verkar ha dåligt självförtroende.
- Att barnet får ett utåtagerande och aggressivt beteende.
- Att barnet skräms av plötsliga handrörelser eller beröring.
- Att barnet verkar undvika eller skrämmas av att gå hem.
- Att barnet är vaksamt och alltid på helspänn.
- Att barnet blir tyst och tillbakadraget och helst bara vill vara ifred. (sexuell syskonmisshandel)
- Att barnet har problem med att gå eller sitta. (sexuell syskonmisshandel)
- Att barnet uttrycker eller visar ett intresse för sex som inte stämmer överens med dess ålder eller sammanhang. Om barnet uppvisar en kunskap inom sex som är utöver det normala. (sexuell syskonmisshandel)
- Om barnet inte vill byta kläder framför andra eller undviker fysisk aktivitet. (sexuell syskonmisshandel)
Hur ser föräldrar ifall syskonmisshandel förekommer bland deras barn?
Det är många som tycker att det är svårt att skilja på syskonmisshandel och normalt förekommande syskonbråk så jag skall därför ge er några ledtrådar.
- Om ett barn uppvisar ett likgiltighetsuppsåt gentemot ett syskon när det utsätter syskonet för en kränkande handling och därmed visar att han/hon fullkomligt struntar i om syskonet skadas eller far illa då är det fråga om misshandel.
- Om ett barn medvetet försöker skada ett annat syskon, då är det fråga om misshandel.
- Om ett barn får men eller riskerar att få men av gärningen som syskonet utsätter honom/henne för då är det också fråga om syskonmisshandel.
För att en händelse skall räknas som misshandel, skall den uppfattas och utgöra en kränkning för offret. Vid misshandel upprepas ofta den kränkande handlingen flera gånger, men ibland kan den enskilda handlingen i sig vara så grov att det räcker med en enda gång, för att det skall räknas som misshandel.
Barn löser sina konflikter på olika sätt beroende på hur gamla de är och i vilket utvecklingsstadium de är. Därför måste föräldrarna först försöka bestämma huruvida barnens bråk helt enkelt bara är deras sätt att försöka avgöra en meningsskiljaktighet. Gör de därefter bedömningen att barnets uppförande är en enskild händelse eller en del av ett mönster? Är bägge parterna i syskonbråket jämnbördiga eller kännetecknas förhållandet av sekretess och en obalans i makt och/eller ålder. Slutligen måste föräldrarna försöka avgöra syftet med syskonbråket. Är syftet med bråket att förnedra och dominera eller att försöka lösa konflikten?
Om angriparens beteende verkar vara en del av ett mönster, om förhållandet till syskonet kännetecknas av sekretess och en obalans i makt och om målet med bråket förefaller att vara att dominera och förnedra, då är det fråga om syskonmisshandel!
Det är viktigt att föräldrar lär sig att avgöra huruvida det förekommer syskonmisshandel bland deras barn eller inte, eftersom de har det yttersta ansvaret för att barnen känner sig trygga i hemmet och inte kommer till skada. I fall där man är osäker huruvida syskonmisshandel äger rum, är det förmodligen klokt att skydda offret.
Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.
Helén
Källor:
https://posttraumatiskstress.com/psykisk-misshandel-och-barn/
https://en.wikipedia.org/wiki/Sibling_abuse
http://vuxnabarn.nu/bilder/psykisk-barnmisshandel-varningstecknen/
Ni får gärna kommentera, men var snäll och gör det med respekt och gott omdöme.
© Helén Varenius – text och foto