Fysisk misshandel mellan syskon består oftast av slag, sparkar och knuffar. Förövaren kan också bita sitt syskon, binda det, spotta på det, dra det i håret, nypas eller klösas. De redskap som barn då använder vid misshandel av sina syskon är enligt rapporter till exempel kvastskaft, gummislangar, klädhängare, hårborstar, skärp, pinnar eller att hota och/eller att skära sina syskon med glasbitar, knivar och rakblad eller att hugga dem med saxar.
Ibland kan den misshandel barn använder mot sina syskon vara direkt livsfarlig. Det gäller till exempel när de stryper, kväver sitt syskon eller skjuter mot det med ett hagelgevär.
En mer ovanlig form av fysisk misshandel är kittling. Eftersom det är samma nervändar som reagerar på både smärta och kittling, kan kittling bli smärtsamt och övergår i övergrepp när offret inte har någon kontroll över situationen. När offret ber förövaren att sluta, men förrövaren fortsätter ändå, då är det fråga om misshandel. Det finns fall där barn faktiskt har kittlats tills de kräkts.
Nästan alla barn kommer förmodligen att skada sig någon gång på ett eller annat sätt, när de leker med ett syskon. Men för att det skall räknas som misshandel måste handlingen vara medveten. Upprepas kränkningen kan man utgå ifrån att handlingen är medveten och då är det fråga om misshandel. Fast ibland kan skadan vara av så allvarlig natur att det räcker med en gång.
Sedan har vi förövarens reaktion. Om förövaren reagerar med att skratta när offret skadas kan man utgå ifrån att handlingen är medveten. Om skadan är oavsiktlig brukar syskonet som orsakat det omedelbart be om ursäkt. Men även om incidenten inte leder till någon skada så kan den ändå vara och upplevas som misshandel.
Offren försöker ofta att skydda sig mot den fysiska misshandeln genom att gråta och skrika. Tråkigt nog leder den här reaktionen många gånger till att misshandeln istället intensifieras. De drabbade kan också reagera med att fly undan det misshandlande syskonet eller att berätta för sina föräldrar vad de fått utstå eller själva bli översittare. Är reaktionen att undkomma förövaren brukar offren många gånger låsa in sig på sina rum eller att vara hemifrån så mycket som möjligt eller bli inåtvända.
Dessvärre kan offren ibland svara på misshandeln genom att i sin tur ge sig på yngre och svagare syskon eller ett husdjur eller att börja mobba andra barn i skolan. Genom misshandeln de fått utstå har syskonet lärt sig att själv bli förövare och att ta ut sin frustration på försvarslösa individer som inte kan försvara sig.
I de fall det misshandlade syskonet väljer att berätta för föräldrarna vad som pågår, kan förövaren använda detta som en ursäkt att utsätta sitt syskon för ytterligare misshandel. Då kan det hända att föräldrarna nonchalerar övergreppen och slätar över det som hänt med att det bara är fråga om vanligt syskonbråk. Det är inte heller ovanligt att föräldrarna i sin tur reagerar med att skylla misshandeln på offret. Då kan de till exempel säga saker som: ” du måste ha gjort något för att ditt syskon skall bete sig så mot dig!” De kan också reagera med att disciplinera både offer och förövare. Båda sätten att reagera avskräcker ofta offret från att berätta om ytterligare misshandel.
Ett bättre sätt för att få misshandeln att upphöra är när föräldrar reagerar med att diskutera situationen med de inblandade syskonen för att sedan bestämma vad det var som provocerade fram misshandeln. Därefter bör de avsluta samtalet med att presentera olika fredliga lösningar att hantera den uppkomna omständigheten och liknande konflikter på.
Normallt sett när ett barn skadas av ett syskon, brukar föräldrarna trösta dem, ta hand om deras skador och sedan disciplinera syskonet som utfört skadan. Det allra minsta man kan begära är att föräldrarna försöker ta reda på vad som har hänt. Men offer som utsätts för fysisk misshandel eller till och med livshotande skador har istället rapporterat att föräldrarna reagerat med likgiltighet eller rentav förnekat kränkningen. Ibland har de till och med skyllt händelsen på det skadade syskonet.
Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.
Helén
Ni får gärna kommentera, men var snälla och gör det med respekt och gott omdöme.
Källa:
Bok: Perilous rivalry av Vernon R. Wiehe, Teresa Herring, 1991
Bok: Sibling abuse av Vernon R. Wiehe, 1997
© Helén Varenius- text och foto